onsdag 7 september 2011
Stefan Livs tragiska bortgång...
Stefan Livs tragiska bortgång kom en som en chock för alla, när den nådde Sverige och delar av världen igår.
Det är med stor sorg och mina innersta kondoleanser jag vill skriva några få men förhoppningsvis tröstande ord angående den tragiska flygkraschen i Ryssland igår.
Idrotts Sverige och världen har drabbats av en enorm förlust.
Vår kanske mest älskade hockeymålvakt Stefan Liv har tragiskt omkommit som, en av många andra stora idrottsmän, politiker och medmänniskor.
Polen är sedan igår i landssorg och med dem, många, många andra medmänniskor runtom i världen.
Vem tänker inte tanken; -Jag tar flyget det är snabbt, smidigt och rent av bekvämt.
Så tänker nog de flesta som inte, av andra åsikter som ex, miljöpolitiska åsikter eller flygrädsla, aldrig skulle komma på tanken att sätta sig i ett flygplan. Någonsin!
Vill härmed skapa en debatt kring olyckor generellt och varför de sker. Var denna olycka ett sk "tekniskt fel" som redan påstås eller var det ödets makter som slog till med sån kraft att delar av planet hamnade i vombsjön? Planet hann inte mer än att lyfta så krängde planet kraftigt över vägbanan och störtade med en enorm krasch tätt följd av rökpelare och räddningsmanskap, enligt ögonvittne.
Vill härmed ge mina djupaste kondoleanser till alla drabbade av händelsen eller tidigare händelser som tagit deras älskade ifrån dem så hastig och oförberett.
Detta är så ofattbart tragiska händelser att, det blir så stort och chockerande att det känns som om livsmattan man står på, plötsligt dras undan och man faller med sådan kraft att, man inte själv hinner med i tanken och faller handlöst till marken i gråt som förtvivlat forsar ur en.
Man skriker, gråter ut sin förtvivlan eller sitter stum och bara stirrar in i väggen.
Chocken som drabbar människor i dessa situationer är så enormt smärtfylld att få av dess medmänniskor inte kan förstå eller kan sätta sig in i den hur gärna de än vill hjälpa och trösta de drabbade.
Hur tar man sig egentligen genom sorgearbetet efteråt och hur lever de människorna idag?
Familj, offer, vänner, idrottsintresserade, fans och framför allt; de drabbade barnen vars framtida historia ändrats för alltid!
Med min djupaste kärlek & Respekt
Tänker på er och ber för er...
Corinna Kohler
Råå
Det är med stor sorg och mina innersta kondoleanser jag vill skriva några få men förhoppningsvis tröstande ord angående den tragiska flygkraschen i Ryssland igår.
Idrotts Sverige och världen har drabbats av en enorm förlust.
Vår kanske mest älskade hockeymålvakt Stefan Liv har tragiskt omkommit som, en av många andra stora idrottsmän, politiker och medmänniskor.
Polen är sedan igår i landssorg och med dem, många, många andra medmänniskor runtom i världen.
Vem tänker inte tanken; -Jag tar flyget det är snabbt, smidigt och rent av bekvämt.
Så tänker nog de flesta som inte, av andra åsikter som ex, miljöpolitiska åsikter eller flygrädsla, aldrig skulle komma på tanken att sätta sig i ett flygplan. Någonsin!
Vill härmed skapa en debatt kring olyckor generellt och varför de sker. Var denna olycka ett sk "tekniskt fel" som redan påstås eller var det ödets makter som slog till med sån kraft att delar av planet hamnade i vombsjön? Planet hann inte mer än att lyfta så krängde planet kraftigt över vägbanan och störtade med en enorm krasch tätt följd av rökpelare och räddningsmanskap, enligt ögonvittne.
Vill härmed ge mina djupaste kondoleanser till alla drabbade av händelsen eller tidigare händelser som tagit deras älskade ifrån dem så hastig och oförberett.
Detta är så ofattbart tragiska händelser att, det blir så stort och chockerande att det känns som om livsmattan man står på, plötsligt dras undan och man faller med sådan kraft att, man inte själv hinner med i tanken och faller handlöst till marken i gråt som förtvivlat forsar ur en.
Man skriker, gråter ut sin förtvivlan eller sitter stum och bara stirrar in i väggen.
Chocken som drabbar människor i dessa situationer är så enormt smärtfylld att få av dess medmänniskor inte kan förstå eller kan sätta sig in i den hur gärna de än vill hjälpa och trösta de drabbade.
Hur tar man sig egentligen genom sorgearbetet efteråt och hur lever de människorna idag?
Familj, offer, vänner, idrottsintresserade, fans och framför allt; de drabbade barnen vars framtida historia ändrats för alltid!
Med min djupaste kärlek & Respekt
Tänker på er och ber för er...
Corinna Kohler
Råå
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)